För andra året hölls tävlingen med det storvulna namnet European Links Hickory Championships på fantastiska Budersand GC på den tyska paradisön Sylt. Sylt är ett sandrev (stort) i de Nordfrisiska öarna där Tysklands nordligaste punkt återfinns. Ön är ca 99km2 stor och 35 km norr till söder, 13 km väster-öster och med högsta punkten på 52 m.ö.h. Ön sjunker fortfarande och med kommande vattennivåshöjningar kommer den kanske att kraftigt minska i omfång. Tyskarna hade stora militärbaser på ön under kriget och den var en gång i tiden tänkt att utgöra bas i invasionen av Storbritannien. Ön nås antingen med färja från Danska Römö eller med biltåg från Tyskland. Sylt betraktas som en fashionabel turistort där endast välbärgade tyskar har sina sommarnöjen. Kvadratmeterpriset på fastigheter ligger runt 30.000 euro!

Budersand GC är en resortbana med tillhörande hotell och spa. Det finns endast 15 medlemmar och verksamhetens intäkter är begränsade till greefeegäster – som sig bör är de väldigt professionella och omhändertagande av sina gäster. Banan byggdes 2009 på mark som utgjorde bas för det tyska spaningsflyget och radiospaningen  under 2:a världskriget med finansiering av grundarfamiljen till Wella. Banan är en av 246 äkta linksbanor i världen (1 av 14 i kontinentaleuropa och 1 av 3 i Tyskland). Som man kan förvänta sig är den fantastisk! Underbar layout, 95 torvade bunkrar (med bottenlös, fin sand som, då det är en sandö inte kan begränsas i djupet) och väldigt smala fairways omgärdade av tjock strandråg och ännu tjockare ljung (fick för första gången i mitt liv både gräva efter boll och dropp för ospelbar i ljungen – är ju ändå uppvuxen på Vikens links).

Vi spelade banan 5400 m från blå tee och hittade fairwaybunkrar både till vänster och höger på 170-210 m från tee. Ganska svårt val från tee – kort om bunkrar med ett långt inspel till något upphöjda greener med både avrinningsytor och äckligt tjock ruff i direkt närhet eller satsa på ett enklare inspel, man hade faktiskt avhållit sig från att placera bunkrar framför greenerna utan hade nöjt sig med bunkrar till höger och vänster i de flesta fallen, med allt vad den kraftigt ökade risken vid utslaget innebar! Greenerna var behagligt långsamma, kanske runt 9 på stimpen, vilket kändes lite väl långsamt under inspelsdagens fantastiska sommarväder i vindstilla och solsken. På tävlingsdagen var det dock skapligt skönt eftersom det både regnade och blåste 8-10 m/s – bra att bollen ligger stilla på ondulerade och vindutsatta greener.

Tävlingen lockade fem glada svenskar från HGH, en skotte – tillika greenkeeper på klubben, två österrikare och åtta schweizare. En liten, men rätt så blandad skara, märkligt nog utan inslag av tyskar och danskar. Man skulle kunna gissa sig till att krocken med Tyska Hickorymästerskapen som spelades samma dag kan ha bidragit till det tyska frånfället. En annan misstanke om tävlingen och dess ”litenhet” (trots det stora namnet) är att det egentligen är en intern utflykt för det Schweiziska Hickorysällskapet där även de två österrikarna var medlemmar.  Det var oavsett en fantastisk resa till en mycket fin semesterö. Banan var utmärkt och mycket spännande, tillika väldigt svår – både i vindstilla sommarväder och i tuffare 2-klubborsvind och regn. Arrangemanget och gästfriheten var oslagbar med fritt allt och en servering på halfway house som slår det mesta – parmaskinka, parmesanost, snittar, etc. Tävlingen avslutades med middag och prisutdelning. Nästa år kommer 3:e European Links Hickory Championships att avgöras 26 augusti.

Resultat – brutto