Som vanligt för flera av HGHs medlemmar så styrs kosan i början av oktober till England och den unika pärlan Rye Golf Club i East Sussex söder om London. Vi var sex ivriga hickorygolfare från HGH som på resan fick inspirerande sällskap av försvarande mästaren Erik Brändström, som anslöt på Gatwick. Ytterligare fyra svenskar fanns med i startfältet och åtminstone en, kanske två, av dessa kom att sätta ett ordentligt avtryck i tävlingen.

Avfärd torsdag morgon den 5 oktober och tidig revelj med väckarklockorna ställda på strax efter 03.00 för att hinna ner till Kastrup i tid.

Norwegian är som alltid ”stabila” och förseningen efter problem med jetstreamar och misslyckade landningsförsök slutade på 1 tim och 20 min. Som rutinerade resenärer hade vi tagit höjd för detta så vi hade trots allt hygglig marginal för att hinna i tid till Rye och den traditionella lunchen på den lokala Fish & Chips favoriten Marino’s. Ett tips kan vara att beställa medium……

Fish n’chips på Marino’s

Vi hann dessutom med en snabb incheckning på The Windmill och ombyte till spelkläder innan första dagens foursomematch som denna gång kom att gå av stapeln mellan ”Continental Europe” och ”Rest of the World”. Som brukligt avhölls matchen på The Jubilee Course. Jubilee är byggd 1977 när landhöjningen gav klubben möjlighet att lägga ut ytterligare 9 hål (som numera är 12 till antalet) och spelas i ”two loops” för att få ihop en 18 håls runda. Banan är en snällare version av The Old Course med väl tilltagna landningsytor för drivern och mindre utmanande greenytor (dock svåra nog). Genomgående hög kvalitet på banan. Själva matchen slutade uppenbarligen med seger för ”Rest of the World” med 5,5 mot 2,5 trots att vi vann betydligt fler poäng än de 2,5 som redovisades. Philip Truett hade varit både stolt och tårögd över arrangör Nigel’s sammanräkning.

Jubilee Course, Rye GC

På kvällen avnjöts en gemensam men informell middag på The George där det som parentes kan nämnas att Rye GC bildades 1893. Gott och trevligt, men med en servicenivå som gjorde att vi kändes oss förflyttade till de Baltiska staterna på tidigt 90-tal.

Fredag morgon och dags för The Championship. En lite krispigt kall morgon med blå himmel och sol mötte oss – perfekta förhållanden.

Väl ute på Rye blev det uppvärmning på rangen med bollar som var hårdare än flinta, lite chippning och puttning innan det kl. 12.00 var dags för lunch och klubbens stolthet, det engelska smörgårdsbordet. För oss som har varit på Rye tidigare kan man konstatera att det trots allt finns hopp för det engelska köket. En hel del godsaker på fisksidan kunde vi njuta av och de normalt sönderkokta morötterna och blomkålen var utbytta mot fräscha bönor, linser och sallad. Kvar fanns tack och lov den numera legendariska julskinkan och rostbiffen som faktiskt var riktigt goda. Allting sköljdes ned med bordsvatten, öl och i något fall lite vin. Vinnare i lunchtävlingen blev Peter Scholtz från tyskland med 6500 kcal…….

Rye bjöd på sol, blå himmel och en anständig vind som avtog under em. En strålande dag med andra ord. Klubben hade klippt greenerna och vält dem två gånger. Med andra ord – det var hårt och rullade bättre än vad vi hade förstånd att begripa. Dagen bjöd på mycket bra spel, många fina slag, många treputtar och ett antal usla hål. Lyckligtvis var det vackert väder, underbar omgivning och trevlig sällskap – tredje bollen ut (en svensk-amerikansk duo) lyckade med konststycket att fördröja spelet i nästan 1 h 30 min utan att släppa igenom förrän på 18:e hålet! Man hade ju hoppats kunna slippa sånt här i hickorygolfen!

Old Course, Rye GC

Vi fick en ytterst värdig segrare i legendaren Claes Armå som fullständigt krossade allt motstånd och kom in på strålande 74 slag (2 över dagens par, 6 över banans normala par då fyra långa par 4-hål gjorts om till mer hanterbara par 5:or).

Scorecard Old Course, Rye GC
För EHC gäller par 5 på hål nr 4, 6, 13 och 16

Claes var sex slag före skotten Iain Forrester som till vardags huserar som pro i Holland och ytterligare ett före 2015 års mästare Stefan. I den lilla damklassen segrade Jennifer Hunt.

Segrare: Claes Armå och Jennifer Hunt

Resultat 

Efter rundan var det förfriskningar på den soldränkta altanen och förmodligen var det solen som gjorde att vi kände oss lite sega morgonen därpå. Middagen avhölls på Webbe’s Fish Café där vi förutom vin även bjöds på lite mat och som avslutning prisutdelning, dock saknade vi den lysande middagstalaren Philip Truett. Fantastisk trevlig kväll som den svenska enklaven, för att fira våra framgångar, klokt nog avrundade med ytterligare lite vin på The George. Nivån på servicen var vi denna gången inte riktigt i stånd att bedöma efter att ha ätit för mycket.

Som avslutning på Rye-dagarna lite kort om klubben och H.S Colt:
Rye Golf Club grundades 1893. Året efter spelades de första ronderna på banan men 1895 fick dåvarande ordförande H.S. Colt uppdraget att lägga ut the Old Course som blev den första banan som den dåvarande advokaten designade. Harry (som egentligen var döpt till Henry) designade under sin livstid över 300 banor runt om i världen (115 på egen hand) och var med och gjorde förändringar på en mängd kända banor i Storbritannien. Colt var också sekreterare på Sunningdale under åren 1900-13 (ett jobb han fick bland 400 sökande). Colt designade även New Sunningdale 1924 och var dessutom långvarig medlem i The R & A. Av övriga mästerverk bör också nämnas legendariska Pine Valley i USA.

För många av oss står The Old Course, Rye ut som en av de allra bästa i Colt’s långa lista. Från början låg två av hålen på andra sidan vägen men pga. ökad trafik flyttades dessa två hålen 1932 och sex år senare gjordes ytterligare förändringar som ledde fram till den bana vi spelar idag.

Old Course, 7th, Rye GC

Värt att notera är att Rye redan från starten tillät damer att vara medlemmar i klubben och 32 stycken valdes in redan 1894. Noterbart är också att klubben under perioden fram till 2006 endast haft tre head greenkeepers. Slutligen att skriva om Rye GC utan att nämna Presidents Putter som det tävlats om sedan 1920 är att begå tjänstefel. Detta är en tävling som spelas mellan Oxfords och Cambridges Golfing Society och alltid spelas under januari månad. Tävlingen går över 4 dagar som ”single scratch match play”.

På lördagen körde vi upp till Wildernesse GC (grundad 1890) för match mellan BGCS och klubbens medlemmar. Tony Hunt var arrangör och hade plockat med sig 18 kompletta set hickoryklubbor till klubbens medlemmar som alla spelade med hickoryklubbor. Alla seten kompletterades med exakt likadana bagar, handdukar och paraplyer. Imponerande. Tony har ytterligare 40 kompletta set hemma om någon behöver ett gäst-set eller två….

Wildernesse GC

Trevlig lunch bestående av ”bangers and mash” (korv och potatismos) som sköljdes ner med blandade drycker. Lite fukt i luften i början, men sedan blev vädret bättre. En typisk parkbana med vacker natur och en grön, relativt tung bana som inte riktigt var hickoryvänlig. Vi spelade greensome, under alltför lång tid (tungt att gå), och när dimmorna skingrats stod BGCS som vinnare med 6,5 – 5,5.

På kvällen middag, arrangerad av familjen Hunt, på en turkisk restaurang med det svenskklingande namnet Havet tillsammans med övriga svenskar och några till. God turkisk mat i en miljö som hade fått en svensk livsmedelsinspektör att stänga stället på direkten då ljudnivån konstant låg på 3-siffriga decibelnivåer. Allt sköljdes ner med god öl och lite vin. Avrundning på Fuggles Beer Cafe som var en dryckesbutik med mycket gott på listan, men som stängde alltför tidigt.

Söndag och avslutningsdag med golf tillsammans med familjen Hunt och den svenska truppen på Knole Park ca 15 minuter från hotellet i Tonbridge. Knole Park ligger i ett naturreservat på totalt 1000 ha och banan är en typisk engelsk parkbana designad 1924 av J.F Abercromby. Det var en strålande söndag, vilket inte bara vi hade upptäckt utan också de 1000-tals människor som hade tagit sig ut i parken och var mer i vägen än alla hjortar.

Knole Park GC

Vi var tre fyrbollar och spelade singel samt lagtävling mellan bollarna. Resultaten är sekretessbelagda (what happens at Knole Park stays at Knole Park) men ett lag vann och engelske mästaren Lill-Claes var bäst individuellt och fick ta emot det nya, ständigt vandrande hederspriset från tävlingsledare Jonas. Lunch och lite gott att dricka avrundade dagen på Knole Park innan vi åkte de knappa 40 minuterna till Gatwick.

Snabb incheckning och whiskyprovning i Tax Free där det bjöds på Shackleton whisky vilket snabbt ledde in diskussionerna på Antarktis och Shackletons äventyrliga expeditioner.

Vi avslutade resan med hamburgare hos Jamie Oliver, öl och lite vin, och som avslutning bjöd Norwegian på livets överraskning – de flög i tid och landade före tidtabell!

Säsongen är i det närmaste över. I morgon (21/10) går Danska Hickorymästerskapen av staplen på Konglige Köbenhavns GK, en anläggning som har mycket gemensamt med Konle Park, sedan är det vinterdvala med förhoppningsvis några chanser att hålla svingen vid liv!