Hickorysäsongen börjar på allvar som vanligt med den traditionsenliga utflykten till Wales och Welsh Hickory Championships på fantastiska Aberdovey GC anno 1892. I år var tävlingen senarelagd med tre veckor och en långt kommen vår på brittiska öarna i mitten på april låg som framdukad, i tanken i alla fall. Vanligtvis spelas WHC i slutet av mars med vädergudar som allt som oftast visar sig från sin allra sämsta sida. Det sena datumet till trots bjöds vi på en natur som inte var mer utslagen än hemmavid och till största delen grå kyla, kalla vindar och en frånvarande sol. Ett tidigt morgonflyg tog oss nio, sju HGH:are och två ”norrlänningar”, till ett regnigt och blött Birmingham. två timmars bilfärd senare parkerade vi i Harlech och Royal St Davids GC där Tony & Jenny Hunt mötte upp för en träningsrunda. Klädbyte, en pint (eller två) och brittisk klubbhuslunch fick tjäna som uppvärmning – det är alltid intressant och se om en resdag bjuder på katastrofsving eller något som är hanterbart.
Jenny Hunt slår ut på 16:e, Royal St Davids GC
För egen del var det en trevlig resa mellan hål 5 och hål 16 med -1 brutto. Det som hände före 5:an och efter 16:e. ska ingen behöva komma ihåg, det räckte i alla fall till för att pengapungen inte skulle bli lättare efter dagen. En knapp timmes körning söderut tog oss till vårt stamställe – Cartref Guest House – i Aberdovey. Efter en snabb incheckning och dusch följde ett likaledes traditionellt besök hos den lokale indiern, Bay of Bengal, och inmundigande av diverse starka rätter nedsköljda med vin köpt på puben intill.
Fredag morgon och upptvingad i ottan för en löprunda längs stranden till grannbyn Tywyn – magiskt vacker morgon med dis, dimma, lätt regn och en till slut segrande sol.
Fredagen innebär besök på andra sidan floden Doveys utlopp – 45 min bilkörning, 2 km fågelvägen – och den okonstlade pärlan Borth & Ynyslas GC. I Borth är det alltid kallt – riktigt kallt! Så även detta år då dimman inledningsvis låg så tät att en lång drive inte kunde ses landa. Dimman lättade, temperaturen steg och dagen avlöpte utan nederbörd, nåja lite regn föll men det räknas liksom inte i Wales. Klubben lyckas med oerhört små medel, ryktas om endast 60 fullbetalande medlemmar, hålla bana och framför allt greener i skapligt bra skick. En blöt vinter / vår gör även en linksbana lite mjuk och lägesförbättring erbjöds och utnyttjades.
Tät dimma, 14:e respektive 1:a hålen, Borth & Ynyslas GC
Spel i 3-manna lag, behaglig poängbogey men även individuella priser i såväl brutto (slag) som netto (poängbogey). Bäst av alla lyckades Claes Kvist som slog till med 39p och en säker vinst i poängbogeyn. Claes var även en viktig kugge i lagvinsten som han tog tillsammans med Claire Johnson och John Pearson.
Bästa brutto, finfina 74 (+4), slog Aberdoveys assisterande pro, Seamus Martin, till med.
Lördagen bjöd på en fantastiskt soluppgång och en löprunda på Aberdoveys fina links – det var jag, greenkeeperbesättningen och en och annan hundägare ute. Dagen, som fortsatte i försommarens tecken med solsken, värme och vindstilla, bjuder på foursome-match mellan BGCS och Aberdovey GC där klubbens medlemmar kan välja att spela med hickoryklubbor (inte så många som gör det valet) eller moderna klubbor. Matcherna, med 30 spelare på vardera sida, spelas med handicap, Sunningdale rules och med vunna hål, dvs hela vägen till 18:e hålet. Kombinationen handicap och Sunningdale rules är jobbig på riktigt – man kan få äran att gå banan runt i ledning, lämna slag på de flesta hålen och förlora på 18:e. Matchen är alltid rolig, njutsam, spännande och spelas i bästa kamratskap. Dagen avslutas med en bullrig och trivsam middag i klubbhuset. I år vann BGCS relativt stort och vi har därmed snart kommit i fatt i den totala poängställningen.
Judy Bouch, Aberdovey – Stefan Kjell & Jenny Hunt, BGCS
Söndag – tävlingsdag. Dags för årets första ”major” – de 18:e Walesiska hickorymästerskapen ska avgöras. Vädergudarna har tröttnat igen, lördagens försommar är förbytt till en söndag en tidig vårdag med en grå himmel, modesta temperaturer och en stark sydostlig vind på kanske 8-12 m/s. 45-talet spelare, 14 från Sverige, en från Tyskland och resten från de brittiska öarna står redo att slå ut. I den rådande sydlig vinden betyder det en enklare resa ut i medvinden medan de nio hålen på väg hem är rakt in i den ökande vinden. Detta märks tydligt på scorerna där flera vänder på eller något enstaka slag över par medan bogeytrallen helt plötsligt känns som bra resultat på vägen hem. Som skapligt långtslående känns det minst sagt utmanande att efter en perfekt slagen drive följd av en lika perfekt järnetta stå med 50 m kvar på ett par 4-hål. Till slut lyckades Jonas Fack ta sin andra raka och hittills femte inteckning i scratchbucklan tätt följd av Claes Armå på samma resultat (sämre sista 9) och Mikael Martinsson ett slag efter. Nettopriset vanns av Ingvar Ritzén följd av Lorne Smith och Mikael Martinsson. Detta var ånyo en dag i svenskarnas tecken – sedan 2011 står en svensk som scratchvinnare alla år utom 2016.
Peggy Bowles – prispresentatör & Jonas Fack – vinnare
Vi nio svenskar som började resan på Royal St Davids styrde kosan mot England och Sherwood-skogen på måndagen. En runda på Notts GC (Hollinwell) stod på agenden före hemfärden. Klubben grundades 1887 och spelplatsen vid ”the holy well” är den samma sedan 1901 då banan lades ut efter ritningar av Willie Park Jr. I originalskick, utlagd för dåtidens guttaperkaboll, mätte banan 5.500 yards och redan ett par år efter var den för kort för den nya Haskell-bollen. JH Taylor och Tom Williamson (klubbens pro) föreslog ändringar och banan förlängdes till 6.000 yards 1906. Idag spelas den 6.914 yards från vit tee med par 72 och SSS 73. Banan är rankad 40:e i Storbritannien och Irland och är väl värd sin placering på topplistan.
Mycket vänligt bemötande från alla, medlemmar såväl som anställda. Som vanligt lockar vi hickoryspelare stort intressen med såväl kläder som klubbor och bagar – hickory är en bra dörröppnare helt enkelt! På sedvanlig sätt spelas det en mängd matcher och tävlingar under såna här dagar – denna dag fylldes börsen på ordentligt efter en stilig runda på +3 utan alltför många dumheter.
The holy well, 8:e tee, Notts GC (Hollinwell)
Som vanligt en fantastisk resa i glada vänners lag och med favorit leksakerna i bagen! Snart dags för Scottish Hickory Championships!