Nu när hickorysäsongen sätter igång på allvar med Match SM på Ljunghusen den kommande helgen, slår det mig hur individuella hickorykluborna är i förhållande till de moderna. Varje klubba behöver sin sving med sitt tempo och sätt att releasa klubbhuvudet. Någon klubba måste svingas inifrån och ut, med någon måste man hålla bladet. Någon klubba klarar inte något tryck mot marken medan andra mår bra av att slås med ”punch-teknik”. En dimension som ger hickorygolfen utövaren en ännu större utmaning. Det är väl därför golfinstruktionen var mer på känsla än mekanik för 100 år sedan?